Förstå återstående obalans

1. Definition: Vad är kvarvarande obalans?

Återstående obalans är mängden av obalans som finns kvar i en rotor efter den balansering Processen har slutförts. Det är obalansen som finns inom den angivna balanseringstoleransen.

Det är viktigt att förstå att det är praktiskt taget omöjligt och ekonomiskt orealistiskt att uppnå perfekt balans (noll obalans). Målet med balansering är inte att helt eliminera obalansen, utan att reducera den till en nivå där den vibration den orsakar inte längre är skadlig för maskinen under drift. Denna acceptabla återstående mängd är den återstående obalansen.

2. Balansering av tolerans och kvarvarande obalans

Mängden tillåten kvarvarande obalans bestäms av en balanserande toleransDenna tolerans är ett specifikt, beräknat värde som anger hur mycket obalans som är acceptabel för en viss rotor i en viss tillämpning.

Den mest använda standarden för att bestämma denna tolerans är ISO 1940-1 (nu en del av ISO 21940-serien). Denna standard använder Balanserade kvalitetsgrader (G-grader), såsom G6.3, G2.5 och G1.0, för att klassificera balanskraven för olika typer av maskiner.

• Ett lägre G-klassnummer innebär en snävare (mindre) tolerans och därför en lägre tillåten kvarvarande obalans.
• Beräkningen för den specifika toleransen (i grammillimeter eller gramtum) beror på G-kvaliteten och rotorns driftsvarvtal.

När balanseringsoperatören har reducerat rotorns obalans till en nivå som faller inom denna beräknade tolerans, anses jobbet vara slutfört. Den obalans som "blir kvar" är den återstående obalansen.

3. Varför finns det kvarvarande obalans?

Flera faktorer bidrar till förekomsten av kvarvarande obalans:

• Balanseringsmaskinens känslighet: Varje balanseringsmaskin har en gräns för den minsta mängd obalans den kan mäta noggrant.
• Verktygsfel: Defekter i spindeln eller verktygen som används för att montera rotorn på balanseringsmaskinen kan orsaka små fel.
• Monteringsskift: Komponenter kan förskjutas något när en maskin monteras efter balansering (t.ex. kil, kopplingar).
• Operativa förändringar: Rotorer kan uppleva förändringar under drift på grund av termisk expansion, slitage eller ansamling av avlagringar, vilket kan förändra det ursprungliga balanserade tillståndet.
• Praktiskhet: Att jaga de sista milligrammen av obalans ger avtagande avkastning och är ofta inte kostnadseffektivt.

4. Mätning och verifiering av kvarvarande obalans

Under balanseringsprocessen mäter balanseringsmaskinen den initiala obalansen. Operatören lägger sedan till eller tar bort korrektionsvikter och mäter om. Denna iterativa process fortsätter tills maskinen indikerar att den uppmätta obalansen är under måltoleransvärdet.

En bra balanseringsrapport anger alltid den initiala obalansen och den slutliga kvarvarande obalansen, vilket visar att rotorn har uppfyllt den erforderliga kvalitetsklassen. Rapporten kan till exempel ange: ”Slutlig kvarvarande obalans är 0,5 g-mm i vänster plan och 0,8 g-mm i höger plan, vilket ligger inom den angivna G2.5-toleransen för denna rotor.”

← Tillbaka till huvudmenyn