Gratis tekniskt verktyg
Kalkylator för tillåten kvarvarande obalans
Beräkna tillåten restobalans för en stel rotor enligt ISO 21940-11. Ange rotormassa, maximal driftvarvtal och specificerad balanseringsklass.
Resultat
Tillåten specifik obalans
Enligt ISO 21940-11 är den tillåtna specifika obalansen (excentriciteten):
- G — balanskvalitetsgrad (mm/s)
- n — maximalt driftvarvtal (RPM)
- ω — vinkelhastighet (rad/s)
Total tillåten kvarvarande obalans
Där m är rotormassan i kg. Resultat Uper är i g·mm när eper är i μm och m i kg.
Balanskvalitetsgrader
| Kvalitet | e·ω (mm/s) |
|---|---|
| G0.4 | 0.4 |
| G1.0 | 1.0 |
| G2.5 | 2.5 |
| G6.3 | 6.3 |
| G16 | 16 |
| G40 | 40 |
| G100 | 100 |
| G250 | 250 |
| G630 | 630 |
| G1600 | 1600 |
| G4000 | 4000 |
Praktiskt exempel
Givetvis: Rotormassa = 120 kg, Varvtal = 1500 varv/min, Balansklass = G6.3
ω = 2π × 1500 / 60 = 157,08 rad/s
eper = 6,3 × 1000 / 157,08 = 40,11 μm
Uper = 40,11 × 120 = 4 813 g·mm
Per plan (2 plan, 50/50): 4 813 / 2 = 2 407 g·mm
⚠️ Obs: För skivliknande rotorer är 50/50-fördelning mellan planen acceptabel när tyngdpunkten är centrerad. För långa rotorer, använd hävstångsregeln baserat på den faktiska tyngdpunktspositionen i förhållande till korrigeringsplanen.
Tillåten kvarvarande obalans är den största obalans som får finnas kvar i en rotor efter balansering, definierad i ISO 21940-11 (tidigare ISO 1940). Den beror på rotorns massa, driftvarvtal och den erforderliga balanskvalitetsklassen (G).
Överskridande av denna gräns leder till ökad vibration, lagerslitage och kortare livslängd för utrustningen.
Välj balansklass utifrån rotorritningen, tillverkarens specifikation, produktstandarden eller teknisk överenskommelse.
G6.3 är vanlig för vissa fläktar, pumpar och motorer, men är inte en universell standard. Välj inte klass enbart utifrån exemplen i den här listan när den erforderliga klassen är okänd.
ISO 21940-11 ersatte den äldre standarden ISO 1940-1. Det tekniska innehållet är i allt väsentligt detsamma — formeln för tillåten specifik obalans och balansklasserna är oförändrade.
Det nya numret speglar omorganiseringen av ISO 21940-serien, som täcker alla aspekter av rotorbalansering.
För skivliknande rotorer med tyngdpunkten ungefär i mitten: fördela 50 % på varje plan.
För långa rotorer: använd hävstångsregeln — U₁ = U_total × L₂/(L₁+L₂) och U₂ = U_total × L₁/(L₁+L₂), där L₁ och L₂ är avstånden från tyngdpunkten till respektive korrigeringsplan.
Vanliga enheter:
- g·mm (gram-millimeter) — vanligast för industriella rotorer
- oz·in (uns-tum) — används i Nordamerika
- kg·m — SI-enhet (används sällan i praktiken)
Omräkning: 1 oz·in ≈ 720 g·mm
Metoderna som beskrivs på den här sidan har utvecklats och fälttestats av Vibromera-teamet med Balanset-1A, ett bärbart tvåkanaligt balanseringsinstrument och vibrationsanalysator för rotorbalansering på plats.
Professionella instrument och mjukvara för balansering på plats för mätningar på plats och toleranskontroller enligt ISO 21940-11. Används i över 50 länder.
Nikolai Shelkovenko
Nikolai Shelkovenko är vibrationsanalysingenjör samt grundare och vd för Vibromera. I mer än 15 år har han balanserat roterande utrustning ute i fält i stället för i en provbänk: slaghackar, industrifläktar, krossar, centrifuger, axlar och spindlar. Det är ur det arbetet Balanset-instrumenten har vuxit fram — de utformades som ett verktyg som en specialist kan bära med sig till maskinen och använda på egen hand på plats, inte som laboratorieutrustning. Vibromera grundades 2017 och har sedan 2023 sin bas i Porto i Portugal. Utveckling, montering och support av Balanset-serien sker här. Flaggskeppet är Balanset-1A, en bärbar analysator för balansering i ett och två plan och för vibrationsdiagnostik. Nikolai deltar personligen i kundsupporten, i arbetet med svåra balanseringsfall och i utvecklingen av programvaran. Han arbetar med kunder över hela världen, på vilket språk som helst.